En kväll efter ytterligare en lång arbetsdag var det så dags att sjunka ner med en Brother Thelonious i glaset. Jag har druckit denna öl en gång innan men tyckte då att alkoholen var för dominerande tillsammans med sötman (vill jag minnas, jag skrev ingen recension då). Ska bli spännande att se vad jag tycker nu!
Tillverkare: North Coast Brewing Company
Härkomst: USA
Styrka: 9,4 % Vol.
Sort: "Belgian style abbey ale" (Dubbel)
Systembolagets varunr: 1588
Doften är mycket riktigt söt. Sötlakrits, kola, lite rostat bröd och sojatoner hittar min otränade näsa ganska enkelt. En touch av alkohol finns där också. Inte konstigt med tanke på att den bjuder på hela 9.4%.
När jag så smakar på den blir jag överraskad av den kraftiga sojasmaken som för en sekund attackerar mina smaklökar. "Det är som om Kikkoman hade bryggt öl", tänker jag snabbt innan sötman tränger igenom och för med sig sirapstoner. Ölen är verkligen söt, med bara en aning uppfriskande humle i eftersmaken. Det hade behövts mer humle för att ta udden av sötman tycker jag, men kanske är det tänkt att vara såhär. Eller så har den gått humledöden till mötes på väg från USA?
Nå, jag ska inte spekulera i det. Ölen är rätt intressant och lär passa hyfsat bra till olika typer av tilltugg. Jag kan tänka mig att den gillar att umgås kraftiga ostar på salta kex. Tyvärr har jag varken ostar eller kex i närheten så jag får fortsätta gissa. Ölen passar säkert bra till en mustig gryta eller stek också. Sån där riktigt bastant mat som inte är rädd för att attackera smaklökarna. Men på egen hand? Nja, då är den faktiskt ingen höjdare. Det känns lite som att jag sitter & dricker lättsaltad sojasås blandad med alkohol och sirap.ch det är inte något jag skulle göra i vanliga fall, trots att jag verkligen älskar soja.
"Belgian Style Abbey Ale" står det på flaskan, men det vet jag inte om jag skulle kalla det. Den är säkert gjord på lämpligt vis för att få kallas så, men de flesta belgare som jag har provat brukar vara ganska friska & fräscha även om de är söta. Här är det bara sött. Och lite salt. Och lite för mastigt. Nästa gång ska jag äta nåt smakrikt tillsammans med Brother Thelonious. Om det blir en nästa gång.
Brother Thelonious: 6/10
tisdag 16 februari 2010
söndag 14 februari 2010
Bowmore Darkest 15 years
Hittills har Starka Drycker handlat uteslutande om öl trots att själva bloggnamnet kan innefatta så mycket mer. Öl är mitt huvudsakliga intresse, men även vin och whisky slinker ner ibland.
För några dagar sedan fick jag en fin låda Bowmore-whisky i present av min far och jag tänkte alltså ge mig på att recensera en av de tre flaskorna i lådan. Jag är långt ifrån whiskyexpert, så eventuella whiskykännare som läser detta får ha överseende med mina nybörjarkunskaper ;)
Så till whiskyn. Bowmore är ett skotskt destilleri från Islay-regionen. Islay är som ni säkert vet välkänt för sina många erkända whiskytillverkare. Den sort jag har valt att prova idag är Bowmore Darkest, en 15-årig single malt-whisky som lagrats på sherryfat.
När jag var liten brukade vi på hösten samla ihop stora lövhögar som vi sen lekte och hoppade i. Doften från de fallna höstlöven minns jag som väldigt speciell. Det var en söt och träig doft som blandades med något lite fränt och lätt obehagligt. Många gånger när jag luktar på en whisky färdas jag tillbaka till de där lövhögarna. Doften är nämligen inte helt olik - det söta, träiga och lite fräna finns ofta där.
I denna Bowmore dominerar den söta doften med tydliga inslag av russin och rök. Toner av choklad tycker jag också att jag kan ana. Den lite obehagliga doft som lövhögarna bjöd på finns som tur är inte här.
Smaken är nästan överväldigande söt. Först tycker jag att det är för mycket, men jag ändrar mig snabbt till att verkligen gilla det. Sherryfaten har gett den här whiskyn en väldigt rund och len smak där sötman är en viktig faktor. Russin och toffeekola blandas perfekt med rökig torv.
I eftersmaken mildras sötman en aning och kompletteras med salta lakritstoner. Gott!
För den som gillar både sherry och whisky är denna Bowmore antagligen perfekt. Jag har aldrig varit något sherry-fan själv, men när whiskyn dominerar så fungerar sherrytonerna som ett utmärkt komplement.
Bowmore Darkest 15 years: 8/10
För några dagar sedan fick jag en fin låda Bowmore-whisky i present av min far och jag tänkte alltså ge mig på att recensera en av de tre flaskorna i lådan. Jag är långt ifrån whiskyexpert, så eventuella whiskykännare som läser detta får ha överseende med mina nybörjarkunskaper ;)
Så till whiskyn. Bowmore är ett skotskt destilleri från Islay-regionen. Islay är som ni säkert vet välkänt för sina många erkända whiskytillverkare. Den sort jag har valt att prova idag är Bowmore Darkest, en 15-årig single malt-whisky som lagrats på sherryfat.
När jag var liten brukade vi på hösten samla ihop stora lövhögar som vi sen lekte och hoppade i. Doften från de fallna höstlöven minns jag som väldigt speciell. Det var en söt och träig doft som blandades med något lite fränt och lätt obehagligt. Många gånger när jag luktar på en whisky färdas jag tillbaka till de där lövhögarna. Doften är nämligen inte helt olik - det söta, träiga och lite fräna finns ofta där.
I denna Bowmore dominerar den söta doften med tydliga inslag av russin och rök. Toner av choklad tycker jag också att jag kan ana. Den lite obehagliga doft som lövhögarna bjöd på finns som tur är inte här.
Smaken är nästan överväldigande söt. Först tycker jag att det är för mycket, men jag ändrar mig snabbt till att verkligen gilla det. Sherryfaten har gett den här whiskyn en väldigt rund och len smak där sötman är en viktig faktor. Russin och toffeekola blandas perfekt med rökig torv.
I eftersmaken mildras sötman en aning och kompletteras med salta lakritstoner. Gott!
För den som gillar både sherry och whisky är denna Bowmore antagligen perfekt. Jag har aldrig varit något sherry-fan själv, men när whiskyn dominerar så fungerar sherrytonerna som ett utmärkt komplement.
Bowmore Darkest 15 years: 8/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)