onsdag 1 september 2010

Jäskyl och julöl

Jag har i dagarna byggt färdigt min jäskyl i garderoben, enligt samma modell som man använder hos OpenBrew. Givetvis var jag tvungen att omedelbart brygga öl för att testa kylen! Med siktet inställt på en julöl (som då får lagras fram till jul), var det bara att sätta igång.

8 liter Olde Yuletide Ale


30 minuters maltstöpning i 69 grader:

0,5-1g Kalciumsulfat - för att sänka pH en aning och för att tillföra kalcium
150g Pale crystal malt - för sötma och fyllighet
60g aromatic malt - för en bra maltarom
50g rostat omältat korn - för en mörkare färg och nötigare smak

60 min kok
Stöpvattnet + 4,8 liter vatten, totalt 8,8 liter
1,2kg mellanmörkt torkat maltextrakt

Humle:
12g perle (60 min) - för beska
5g EKG + 3g Cascade (20 min) - för smak
5g EKG + 3g Cascade (12 min) - för mer smak
15g EKG (3 min) - för arom

Julkryddor:Jäskylen
2g enbär (20 min)
7g sött apelsinskal (20 min)
1 nejlika (20 min)
2g ingefära (12 min)
6g sött apelsinskal (12 min)

Jäst: Wyeast British Ale 2

När allt hade kokat ihop i en timma fyllde jag på med en liter kokande vatten för att kompensera för sånt som hade ångat bort. Sen fick kastrullen stå i is- och vattenbad tills tempen var nere på 25-26 grader. Därefter åkte hela rasket över i min fina nya jäsdunk, genom en sil. En del druv/bottensats följde nog med, men förhoppningsvis lägger den sig i dunken. Vi får se hur grumlig den blir när den är klar.

Nu står julölen i alla fall på jäsning i min nybyggda ölkyl. Tempen i kylen ligger nu mellan 17-18 grader, vilket är en väldigt bra jästemperatur. Trevligt då temperaturen i lägenheten är ca 24. Mina tidigare öl har lidit pga att jag inte haft möjlighet att kontrollera tempen. Jag kan varmt rekommendera en frigolitkyl till alla som har samma trassel! ;)

Slutmängden blev ca 7 liter, vilket trots påfyllning av kokande vatten är en hel liter mindre än beräknat. OG (densiteten) låg därför på 1063 istället för 1056 som jag siktade på. IBU (beska) och alkoholhalt blir alltså lite högre än jag tänkt, men det går nog bra ändå!

tisdag 24 augusti 2010

Två sorters öl

Tiden rullar på och jag orkar inte blogga så ofta. Nu har jag bryggt två sorters öl, den första som jag skrev om i min förra post blev väl sådär (pga en ganska dålig ölsats som låg till grund för ölen), men den andra ölen verkar ha blivit helt ok. Den ska lagras ett tag för att få lite rundare smak tänkte jag, då bör den bli riktigt bra!

Jag har insett att mitt största problem i processen är att hålla det jäsande grönölet vid rätt temperatur. Med de jäster jag använder så är 18-22 grader lämpligt, men jag har tur om jag kommer ner i 23-24 grader i lägenheten nu under sommaren. Därför har jag gett mig i kast med att bygga en jäskyl i min garderob!

Kylen byggs av frigolitskivor från byggmax som monteras till en låda. Denna låda kyls sedan med isblock och en eller två termostatstyrda datorfläktar som cirkulerar luften så att luften hålls på ca 18 grader. Isblocken räknar jag med att behöva byta varannan eller var tredje dag, mot nyfrysta sådana. Inga jätteproblem att hålla det kallt, alltså. Just nu är kylen halvfärdig. Så snart jag ställer en öl på jäsning i kylen ska jag lägga upp lite bilder.

Till dess, skål!

tisdag 15 juni 2010

Hembryggning på nybörjarvis

Att brygga eget öl är helt nytt för mig. Med alla goda öl och spännande mikrobryggerier där ute så blir man ju lite nyfiken på vad man skulle kunna åstadkomma själv. Jag har därför under de senaste veckorna investerat i diverse bryggprylar.

Det började med en 25-liters glasdamejeanne som jag hittade på loppis för femtio spänn. Det var ett givet köp, även om en damejeanne är lite bökigare att använda än en vanlig jäshink i plast.

Därefter besökte jag Vinland här i stan och plockade upp en ölsats (nybörjare som jag är tänkte jag att det vore smidigast att börja där), lite torkat maltextrakt, hävert, gummihätta till glasdamejeannen, hävert m.m. Såna där saker som man inte bara har liggandes hemma, helt enkelt.


Väl hemma igen så insåg jag att jag kunde göra ett mycket godare öl om jag bara köpte några saker till! Sagt och gjort beställde jag en fin flytande American Ale-jäst samt 100 gram humlekottar av typen Cascade.

Jag passade även på att gå till Konsum och köpa ett paket dextros eftersom jag hade köpt lite för lite maltextrakt. Dextroset fick alltså dryga ut malten en aning. Förhoppningsvis kommer det inte smaka illa pga det.


Så var det dags att börja brygga!
Jag plockade fram stora kastrullen (8.5 liter) och kokade upp fyra liter vatten. Ner i vattnet åkte först ölsatsen och maltextraktet, samt 300g dextros. Detta fick puttra en stund innan jag slängde i den första omgången humlekottar. 20 minuter senare slängde jag i en andra omgång kottar.

De första kottarna bidrar främst med smak, medan de andra bidrar med arom. Egentligen ska man låta en omgång kottar koka i en timma eller mer för att ge beska åt ölet, men eftersom jag använde en färdighumlad ölsats så skippade jag det. Cascadehumlen kommer ändå ge en fin smak tror jag :)

Under tiden som vörten kokade var det bara att börja desinficera och rengöra all utrustning. Jag hade vid det här laget köpt en jäshink i plast, eftersom glasdamejeannen hade ganska mycket ingrodd smuts i sig. Hinken fylldes med ett klorinbaserat rengöringsmedel och alla redskap fick bada i lösningen en stund, för att därefter sköljas och läggas ut på en avspritad yta. Trist moment, men nödvändigt för att senare undvika infektion i ölen när den står och jäser.

När koket väl var klart fick kastrullen stå i isbad och svalna. Kylningen måste ske relativt snabbt för att det inte ska bildas en massa tråkiga ämnen i vörten som ger dålig smak. När vörten var sval nog slog jag över den i jäskaret, genom en fin stålsil för att bli av med alla humlerester. Då fick jag en fin, skummig vört som mätte ca 4-5 liter (tror jag).

Till denna tillsattes kallt kranvatten så att totalmängden uppgick till 20 liter. Med en så kallad Öchslemätare mätte jag upp OG (Original Gravity, dvs densiteten på vörten innan jäsningen har kickat igång). OG landade på 1.044, men min öchslemätare verkar visa lite fel, så troligen låg OG på 1.046.


Jag rörde runt ganska kraftigt med en stor slev för att syresätta den kalla vörten. Detta för att jästen skulle få bättre grogrund. När jag vevat klart var det alltså dags att hälla i jäst. Det var enkelt, eftersom påsen med flytande jäst fått ligga och jäsa i 12 timmar redan. Det var bara att hälla över rasket i hinken & sen sätta på ett lock.

I med jäsröret och upp med tunnan på en hurts för att underlätta häverthantering i ett senare skede - och vips så var det klart! Eller ja, det ska ju jäsa i närmare två veckor, sen tappas på flaska och efterjäsa i närmare en månad innan det är klart... men det var slutet på början i alla fall :)

måndag 14 juni 2010

Kort om våren som gått

Den långa frånvaron till trots, har jag inte slutat blogga. Men med mycket annat i görningen så får bloggen stå åt sidan. Sedan min förra post i februari har jag hunnit prova mängder med öl, men det blir inga recensioner på dem nu. Några godingar som gått ner bör ändå nämnas:

Great Divide Fresh Hop, 99kr på De Klomp - otroligt fräsch och trevlig humlebomb från amerikanska Great Divide. Mycket humlesmak som sig bör. Lättdrucken, inte allt för komplex, men helt i min smak. 9/10

St Eriks sommarlager, ca 18:- på Systembolaget - Överraskande bra lageröl med friska, somriga humletoner. Drack den till kassler och den bröt köttets sälta på ett väldigt bra vis. Säkert kanon som grillöl. 8.5/10


Nils Oscar India Ale
, ca 19:- på Systembolaget - Även detta en fin humlearomatisk öl. Nils Oscars tolkning av en klassisk IPA funkar bra. Sköna gräsiga/halmtoner och fin beska. 7/10


Brewdog Punk IPA
ca 19:- på Systembolaget - Mer IPA såklart! Välhumlade öl faller mig i smaken just nu. Punk IPA hör till den kategorin. Lättdrucken men med mycket smak. Helt klart en öl man kan komma tillbaka till flera gånger. 8/10

Oppigårds Slåtteröl, ca 25:- på Systembolaget. - Svenska Oppigårds är sin vana trogen och producerar ytterligare ett högkvalitetsöl. Denna gång är det en lager som fått sig lite extra malt & humle (i alla fall om man jämför med reguljära "svensson"-lager). Resultatet är en lite gräsig, bra lageröl som passar bra för sig själv eller till all möjlig mat. Lager med lite extra smak är inte fel! Min favorithumle Cascade ligger givetvis bakom denna godbit. 8/10.

Fler öl har druckits under de senaste månaderna, men det var alla jag hade i huvudet för den här gången. Nästa inlägg kommer handla om min nyfunna bana som hemmabryggare. Inklusive bilder :)

tisdag 16 februari 2010

Brother Thelonious

En kväll efter ytterligare en lång arbetsdag var det så dags att sjunka ner med en Brother Thelonious i glaset. Jag har druckit denna öl en gång innan men tyckte då att alkoholen var för dominerande tillsammans med sötman (vill jag minnas, jag skrev ingen recension då). Ska bli spännande att se vad jag tycker nu!

Tillverkare: North Coast Brewing Company
Härkomst: USA
Styrka: 9,4 % Vol.
Sort: "Belgian style abbey ale" (Dubbel)
Systembolagets varunr: 1588

Doften är mycket riktigt söt. Sötlakrits, kola, lite rostat bröd och sojatoner hittar min otränade näsa ganska enkelt. En touch av alkohol finns där också. Inte konstigt med tanke på att den bjuder på hela 9.4%.

När jag så smakar på den blir jag överraskad av den kraftiga sojasmaken som för en sekund attackerar mina smaklökar. "Det är som om Kikkoman hade bryggt öl", tänker jag snabbt innan sötman tränger igenom och för med sig sirapstoner. Ölen är verkligen söt, med bara en aning uppfriskande humle i eftersmaken. Det hade behövts mer humle för att ta udden av sötman tycker jag, men kanske är det tänkt att vara såhär. Eller så har den gått humledöden till mötes på väg från USA?

Nå, jag ska inte spekulera i det. Ölen är rätt intressant och lär passa hyfsat bra till olika typer av tilltugg. Jag kan tänka mig att den gillar att umgås kraftiga ostar på salta kex. Tyvärr har jag varken ostar eller kex i närheten så jag får fortsätta gissa. Ölen passar säkert bra till en mustig gryta eller stek också. Sån där riktigt bastant mat som inte är rädd för att attackera smaklökarna. Men på egen hand? Nja, då är den faktiskt ingen höjdare. Det känns lite som att jag sitter & dricker lättsaltad sojasås blandad med alkohol och sirap.ch det är inte något jag skulle göra i vanliga fall, trots att jag verkligen älskar soja.

"Belgian Style Abbey Ale" står det på flaskan, men det vet jag inte om jag skulle kalla det. Den är säkert gjord på lämpligt vis för att få kallas så, men de flesta belgare som jag har provat brukar vara ganska friska & fräscha även om de är söta. Här är det bara sött. Och lite salt. Och lite för mastigt. Nästa gång ska jag äta nåt smakrikt tillsammans med Brother Thelonious. Om det blir en nästa gång.

Brother Thelonious: 6/10

söndag 14 februari 2010

Bowmore Darkest 15 years

Hittills har Starka Drycker handlat uteslutande om öl trots att själva bloggnamnet kan innefatta så mycket mer. Öl är mitt huvudsakliga intresse, men även vin och whisky slinker ner ibland.

För några dagar sedan fick jag en fin låda Bowmore-whisky i present av min far och jag tänkte alltså ge mig på att recensera en av de tre flaskorna i lådan. Jag är långt ifrån whiskyexpert, så eventuella whiskykännare som läser detta får ha överseende med mina nybörjarkunskaper ;)

Så till whiskyn. Bowmore är ett skotskt destilleri från Islay-regionen. Islay är som ni säkert vet välkänt för sina många erkända whiskytillverkare. Den sort jag har valt att prova idag är Bowmore Darkest, en 15-årig single malt-whisky som lagrats på sherryfat.

När jag var liten brukade vi på hösten samla ihop stora lövhögar som vi sen lekte och hoppade i. Doften från de fallna höstlöven minns jag som väldigt speciell. Det var en söt och träig doft som blandades med något lite fränt och lätt obehagligt. Många gånger när jag luktar på en whisky färdas jag tillbaka till de där lövhögarna. Doften är nämligen inte helt olik - det söta, träiga och lite fräna finns ofta där.

I denna Bowmore dominerar den söta doften med tydliga inslag av russin och rök. Toner av choklad tycker jag också att jag kan ana. Den lite obehagliga doft som lövhögarna bjöd på finns som tur är inte här.

Smaken är nästan överväldigande söt. Först tycker jag att det är för mycket, men jag ändrar mig snabbt till att verkligen gilla det. Sherryfaten har gett den här whiskyn en väldigt rund och len smak där sötman är en viktig faktor. Russin och toffeekola blandas perfekt med rökig torv.

I eftersmaken mildras sötman en aning och kompletteras med salta lakritstoner. Gott!

För den som gillar både sherry och whisky är denna Bowmore antagligen perfekt. Jag har aldrig varit något sherry-fan själv, men när whiskyn dominerar så fungerar sherrytonerna som ett utmärkt komplement.

Bowmore Darkest 15 years: 8/10

lördag 23 januari 2010

Zeitgeist Black Lager

Lördag eftermiddag kan man spendera på så många sätt. En favorit nuförtiden är hemma med en god öl och lite bra musik. Till en öl som Zeitgeist Black Lager kan man ju tycka att Levellers skiva som heter just Zeitgeist borde passa. Det gör den säkert också, men idag lyssnar jag på Live istället. Ganska lättsmält men de sticker ändå ut från mängden. Lite som en svart lageröl.

Tillverkare: BrewDog
Härkomst: Skottland
Styrka: 4,9 % Vol.
Sort: Svart lager
Systembolagets varunr: 1578

Så kommer vi då till ölen. När jag häller upp den skummar den knappt alls. Den ser nästan avslagen ut med sitt skum som bara reser sig ett par millimeter och sen snabbt sjunker ner till lite bleka rester ovanpå den annars svarta ytan. Lager brukar ju oftast ha mer kolsyra än en stout, men här är det gränsfall.

Doften är mild och bjuder på en del sötma, lite brända toner och en aning kaffe. En lite metallisk ton som inte är helt angenäm finns där också.

Smakmässigt är det en ganska trevlig lageröl som får lite extra genomslag tack vare de rostade malttonerna. Men efter den första smak-"explosionen" är det en ganska vattnig känsla som utbreder sig. Lite som om man hade tagit en fyllig stout eller porter och blandat med en billig lager. Missförstå mig gärna rätt här, det gör inte ölen dålig. Det är ju trots allt en svart lager vi har att göra med och inte en stout eller porter. Alltså är det ok att den är mildare och mer lättdrucken. Men den kunde gott ha bjudit på en kraftigare maltighet och lite mer trevliga humletoner i eftersmaken.

Zeitgeist Black Lager: 6/10

onsdag 20 januari 2010

Öllista från Systembolagets "små partier"

Jag satt häromdagen och tittade igenom bolagets lista över "små partier" öl. Där fanns en del intressanta saker, så jag sammanställde en lista på de jag överväger att beställa hem till en butik nära mig. Det dröjer nog inte länge förrän beställningen läggs eftersom jag precis drack den sista flaskan ur lådan med SN Pale Ale.

Listan blev som följer:

Old Viscosity
XS Old Crustacean Barley Wine
Ola Dubh Special 18 Reserve
Ola Dubh Special 12 Reserve
Inferno
High Tide Fresh Hop IPA
Caribbean Rumstout

Fler tips på spännande sorter mottages tacksamt!

Återgång till blogspot

Efter att ha testat wordpress ett tag kom jag fram till att det är ett ganska jobbigt system att greja med. Alltså blev det en återgång till blogspot/blogger där man kan fokusera på det viktiga: innehållet. Adjöss till allt fix & trix som i slutändan gjorde bloggandet till en betungande & ganska tråkig procedur!

Sierra Nevada Torpedo

Som jag skrivit tidigare fick jag en låda Sierra Nevada-öl i julklapp av mina svärföräldrar. Av dessa öl var tre stycken av typen Torpedo - en sort som jag velat prova ett tag men inte lyckats hitta på mitt lokala bolag. Som ni förstår var det alltså en väldigt uppskattad julklapp, och också ett utmärkt sätt att bryta min låga bloggfrekvens den senaste tiden!

Tillverkare: Sierra Nevada Brewing Co.
Härkomst: USA
Styrka: 7,2 % Vol.
Sort: Amerikansk IPA
Systembolagets varunr: 11528

Doften av den här IPA'n bjuder på mycket humle, det luktar kåda och enbär eller granris. En ganska söt men ändå frisk doft! Toner av citrus ligger under den där graniga ytan. Jag gillar den redan.

Färgen är typiskt Ale - rödbrun/bärnsten med ett ganska tjockt lager skum som efterhand sjunker ner & lämnar fina gardiner på insidan av glaset. Jag hällde nog upp min lite hastigt i min iver att dricka denna Torpedo, så skummet var till en början tre fingrar tjockt (som synes på bilden). Fint hur som helst!

Smaken då? Ja, den är ju såklart väldigt trevlig den också. Det är ju trots allt en Sierra Nevada vi pratar om här och de har aldrig svikit mig hittills. Det är en frisk, besk, syrlig smak som kittlar smaklökarna och hotar tungan att krulla sig en aning. Enbär och citrusfrukter blandas med sötare toner samtidigt som malten får lagom stort spelrum. Inte alls dumt det här, särskilt inte med tanke på den väldigt lena eftersmaken. Det är ingen lång eftersläpande bitterhet, istället är det en frisk smak som hänger kvar, vilket gör att man snart lockas till nästa klunk. Jag dricker ölen utan tilltugg, men kan mycket väl tänka mig att den passar bra till stekt eller grillat kött.

Betyg: 8/10

Nytt år, nya öl. (2/1 2010)

Det var väldigt länge sedan jag bloggade om öl, eller om något alls för den delen. Hösten har bjudit på full rulle på jobbet så bloggen har fått stå åt sidan. En del öl har jag förstås hunnit dricka på helgerna ändå, men att sätta sig ner och orka skriva om dem efteråt har jag inte haft energi till.

Jag har på känn att bloggandet kan få lite uppsving under 2010, särskilt tack vare en del fina julklappar. Eller vad sägs om en låda Sierra Nevada Pale Ale (inklusive tre SN Torpedo som jag ännu inte har recenserat) och en fin låda med tre olika sorters Chimay med tillhörande glas? Alltid kul med ölklappar!

God fortsättning till alla ölälskare!
/Thomas

Oppigårds Golden Ale 8/8 -09

Det är verkligen grymt varmt ute, och då vill man ju helst av allt bara sänka en eller ett par goda öl. Idag blir det en svensk ale som jag faktiskt inte har provat tidigare.

Tillverkare: Oppigårds Bryggeri AB
Härkomst: Sverige
Styrka: 5,2% Vol.
Sort: Golden Ale
Systembolagets varunr: 1490

Ljust bärnstensfärgad i glaset bjuder denna ale på ett luftigt skum som snabbt sjunker ner till en vit kant. En frisk och lite söt doft stiger ur glaset, med ganska mycket toner av citrus och humle. Jag anar också en svag ton av kola eller karamell som utgör ovan nämnda sötma.

Lite överraskande är det en väldigt frisk och maltig smak som slår mig när jag smakar på ölen. Det ligger nära till hands att beskriva det som en blandning av pilsner och Sierra Nevada Pale Ale. Både Sierra Nevada och Oppigårds Golden Ale använder sig av Cascadehumle, så att de har något gemensamt är inte så konstigt.

Ölen levererar en skön blandning av maltighet och humlebeska som skulle passa bra vid vilken grillfest som helst. Just nu avnjuter jag den utan något tilltugg i 25 graders värme och sol och även i detta fall står den sig riktigt bra. Mitt enda aber är att jag bara köpte en enda flaska av denna öl. Det får nog bli en tripp till bolaget nästa vecka också.

Oppigårds Golden Ale: 8/10

Einbecker Mai-Ur-Bock 15/5 -09

Bocköl har bryggts sedan 1300-talet och härstammar från Einbeck i Tyskland. Staden har också gett ölet sitt namn (Beck blev Bock nånstans på vägen). Just den här ölen är Einbeckers vårvariant av Bocköl.

Tillverkare: Einbecker Brauhaus
Härkomst: Tyskland
Styrka: 6,5% Vol.
Sort: Bocköl
Systembolagets varunr: 1574

Drycken kommer i en rätt trevlig flaska med en klassisk etikett föreställandes en vapensköld. Färgen på ölet ligger nånstans mellan Ale och Lager, alltså lite ljust rostbrun. Ölen bjuder inte på något jätteskum, bara nåt finger tjockt, men bubblorna i glaset är små och skapar en frisk känsla. Doften bjuder på kolatoner, en hel del gräs och en aning metall. Maltdoften är om inte kraftig så i alla fall närvarande, med en svagare humledoft i botten.

Smaken är fyllig men mild. En del söta kolatoner finns även här, blandat med en lätt alkoholsmak. Ölen är frisk och lättdrucken, med viss efterbeska. Ölen började som något av en besvikelse då jag tyckte den var för lik en standardlager, men den växte bra. Efter halva glaset tyckte jag att den var riktigt god, nyanserna började träda fram & visa upp en mer komplex, om än lättdrucken, öl.

Den här kan det nog bli fler av under våren och sommaren, trots att den inte stack ut på något sätt. Behagligt lättdrucken blir slutorden för denna Mai-Ur-Bock.

Einbecker Mai-Ur-Bock: 7/10

Dude, it's Shipyard. 8/5 -09

Tillverkare: Shipyard Brewing Co.
Härkomst: USA
Styrka: 4,8% Vol.
Sort: Veteöl / Ale
Systembolagets varunr: 1597

Det första som möter en hos denna öl är såklart flaskan. Ett möte som kunde varit klart trevligare om tillverkaren undvikit att ha en hummer, iförd seglarkläder och slappandes i en solstol, som etikett. Såna här etiketter brukar få mig att fundera två gånger inför ett köp, men exempelvis Sierra Nevada Pale Ale är trots sin ganska gräsliga etikett en storfavorit, så jag plockade upp två flaskor Shipyard Summer Ale trots att estetiken inte riktigt gick hem.

Ett ganska fylligt skum stiger upp snabbt vid upphällning, men sjunker lika fort undan igen, ner till en liten tunn skumrand. Ölen luktar väldigt lite... jag kan knappt urskilja någon särskild doft överhuvudtaget faktiskt. Det kanske beror på att min näsa är mättad med pollen, men det verkar överlag vara en väldigt mild ale. En aning deg & lite malttoner finns där. Tror jag. En lätt doft av alkohol tycker jag mig också förnimma, trots att ölen inte är särskilt stark. Det talar ju för att andra dofter knappt förekommer.

Smaken då? Ja... vilken smak? Det här är ett oerhört lättdrucket öl, men inte i positiv bemärkelse. Vatten är också lättdrucket. Nä, Shipyard påminner mest om billig svenssonlager, trots att det enligt etiketten rör sig om en ale. Kanhända är den god mitt i sommaren som en svalkande vattenbomb, men en regnig försommardag kunde jag lika gärna druckit Ramlösa. Störigt nog har jag en flaska till av denna meningslösa brygd i kylen. Den får nog ligga där till en riktigt varm dag. Då ska jag ge mig på en ny recension. Men till dess blir det inget vidare omdöme.

Shipyard Summer Ale: 5/10

Youngs Double Chocolate Stout 3/4 -09

För ett tag sedan satt jag hemma & slappade en helg. Då passade jag på att klämma i mig, bland annat, en sån här best:

Tillverkare: Wells & Young's Ltd.
Härkomst: England
Styrka: 5,2 % Vol.
Sort: Stout
Systembolagets varunr: 1606

Vid upphällning bildades ett, för en Stout, stort och fint skum som försvann relativt snabbt. Ölen ser, som så många andra stouts, ut som riktigt starkt kaffe i glaset - kolsvart och ogenomskinligt.

Lukten är verkligen chokladig - lite åt kakaohållet. Under doften av Ögonblink ligger en typiskt fyllig, stoutig, doft. Möjligen luktar den sötare än annan stout. Även en del kaffetoner gömmer sig där.

Smaken är söt och med ganska markanta kaffetoner. Dock bjuder den inte på mycket chokladsmak vid första klunken, trots att choklad har tillsats i processen. Efter ett par klunkar framträder en rund och fin smak, inte så mycket beska att tala om, men ölen bjuder ändå på en god maltighet.

Enligt ingredienserna har man använt chokladmalt och pale malt för att framställa ölen. Jag är ingen maltexpert på något vis, men tydligen används pale malt relativt ofta för att göra stout, trots att det även finns stout malt. Hur som helst så blir resultatet i detta fall riktigt bra, även om chokladsmaken inte är särskilt framträdande.

Som tilltugg tog jag ett par bitar Marabou Dark Raspberry (70% kakao) till. Det fungerade riktigt bra, den ganska söta, mörka chokladen framhävde verkligen ölets chokladiga sötma. Här ska sägas att jag sällan känner ett sug efter stout - de är oftast för tunga och kolsyrefattiga för min smak. Men den här stouten, den tycker jag om!

"Silky rich & Creamy smooth" står det på flaskan, och det stämmer ganska väl. Detta är helt klart en öl jag skulle rekommendera till både vana stoutdrickare och nybörjare.

Youngs Double Chocolate Stout: 8/10

Sierra Nevada Celebration 18/2 -09

Sierra Nevadas bryggeri har gjort den alldeles ypperliga Sierra Nevada Pale Ale som min bror rekommenderade mig att prova för något år sedan. Det var alltså med viss spänning som jag för första gången plockade upp deras Celebration Ale som är deras vinteröl. Dock smakar den inget likt de julöl vi annars är vana vid i Sverige.

Tillverkare: Sierra Nevada Brewing Co.
Härkomst: USA
Styrka: 6,8 % Vol.
Sort: Ale
Systembolagets varunr: 11589

Ölen har ett stort, luftigt skum som lägger sig relativt snabbt. Kvar i glaset blir en rostfärgad vätska som är aningen suddig tack vare jästfällning i flaskan. Doften är frisk med toner av grön bladväxt och en lätt metallisk touch. Skönt syrlig doft!

Första smaken som träffar tungan är både söt & frisk, men när ölen vandrar över de beska smaklökarna längre bak i munnen känns det som att jag ätit en grapefrukt. Ölen är kraftigt besk, men inte så att tungan krullar sig och kräkreflexen kickar igång. Istället är det en lång, ganska len beska som blandas upp med de första tonerna av sötma och friskhet.

Celebration Ale skiljer sig markant från bryggeriets Pale Ale, särskilt ju längre in på flaskan man kommer. Efter ungefär halva flaskan tar beskan över allt mer, även om det också är lättare att urskilja andra toner. En lätt touch av granbarr eller enbär träder fram tillsammans med den ökade beskan. Det är inte helt svårt att föreställa sig hur någon pressade i ett gäng grapefrukter medan man bryggde detta öl.

När jag åter luktar på ölen igen känner jag doften av farinsocker, en aning alkohol, och en touch av något oväntat - papaya. Eller är det mango?

För några inlägg sedan lovade jag att jag aldrig skulle ge en beskrivning i stil med att "ölen luktar jasmin & ananaspastill"... men jag hade väl fel. Den här ölen luktar nämligen lätt av både mango och grapefrukt, grön bladväxt och metall. Ändå är det en trevlig dryck som jag kan tänka mig att prova igen nästa vinter när den återkommer.

Sierra Nevada Celebration Ale:6/10

Oude Geuze Vieille 2/2 -09

Jag har nog aldrig druckit Geuze tidigare, såvitt jag kan minnas. Kanske är det därför denna recension ser ut som den gör. Lördagen hemma hos Micke bjöd på denna rejält sura överraskning/chock:

Tillverkare:Brouwerij Oud Beersel
Härkomst: Belgien
Styrka: 6,0% Vol.
Sort: Geuze/spontanjäst öl
Systembolagets varunr: 1694

Som jag nämnde är jag alltså inte någon Geuze- eller Lambicexpert (Oude Geuze består tydligen av flera olika Lambic som blandats). Gillar du Geuze och tar illa vid dig när folk inte tycker likadant så bör du kanske sluta läsa ungefär här. :)

När vi korkade upp flaskan slog en sur doft mot oss. Det luktade inte helt olikt cider, men med en surare grundton. I doften fanns också toner av julmust.

Ölen skummade ganska bra när vi slog upp den, men skummet lade sig snabbt. Första smaken som träffade tungan var mycket riktigt väldigt sur. Det smakar olikt all annan öl jag någonsin druckit, men inte på ett bra sätt. Spontant känner jag att det här måste vara ett experiment som gick fel nån gång på 1800-talet, där man på grund av fattigdom inte bara kunde hälla ut rasket utan drack upp det istället.

Något sådant måste ha inträffat när man först skapade denna styggelse, för ingen bryggare kan på allvar ha smakat denna brygd för första gången och tänkt "Wow vilken god öl jag har gjort, detta måste jag massproducera". Att folk sedan dess lärt sig dricka det är väl inte så konstigt, människor har ju en tendens att lära sig gilla ganska konstiga saker. Mögelost och rutten fisk till exempel.

Nä, Oude Geuze var verkligen inget för mig, jag gillar friska, fylliga öl, men denna sura slaggprodukt kunde gott ha åkt rätt ut i avloppet. Ledsen alla Geuzeälskare, men jag kommer troligen aldrig att lära mig gilla detta!

Oude Geuze Vieille: 4/10

Maredsous 6 (31/1 -09)

Ibland är det väldigt roligt att läsa Systembolagets texter om hur en viss öl smakar och luktar. I fallet Maredsous 6 är det verkligen intressant läsning. Bolagets smakpanel(?) beskriver ölens doft som "Fruktig, humlearomatisk doft med inslag av jasmin, ananaspastill, halm och aprikos." Smaken beskrivs på i stort sett samma sätt.

Mitt syfte med denna blogg är att skriva ner mina upplevelser av olika öl och hur de smakar. Men jag lovar att jag aldrig kommer beskriva en öl med meningen "Den smakar jasmin och ananaspastill". Jag undrar dock i mitt stilla sinne vad man måste röka för att få skriva texter åt Systembolaget.

Men åter till ölen:

Tillverkare: Duvel Moortgat
Härkomst: Belgien
Styrka: 6,0% Vol.
Sort: Klosteröl/Ale
Systembolagets varunr:1511

Att hälla upp en Maredsous 6 i glas ser ut ungefär som att blanda en vanlig lager med lite diskvatten. Ölen är långt ifrån kristallklar, men det är som sig bör med en sådan öl. Bärnstensfärgen gör sig bra med en fin skummig topp, som tyvärr försvinner ganska snabbt.

Doften är frisk och en aning jästig. Jag hittar dock varken jasmin eller ananaspastill, hur mycket jag än anstränger mig (Vad är en ananaspastill förresten? Jag kanske inte hittar doften eftersom jag nog aldrig har ätit en sådan pastill i hela mitt liv).

Maredsous 6 är en väldigt frisk och trevlig belgisk ale, eller klosteröl. Precis som Leffe Blonde är den ganska fyllig och väl kolsyrad, något som faller mig väl i smaken. Den har en skön, syrlig smak som balanseras av en djupare sötma och som rundas av med en ganska lätt beska. Det är alltså en bra kombination av smaker som stimulerar smaklökarna till det yttersta!

Även Maredsous 6 är en lättdrucken belgisk ale som står sig bra som sällskapsöl, men den lär också fungera utmärkt till såväl fiskrätter som grillat.

Maredsous 6: 8/10

Leffe Blonde 25/1 -09


Lördag kväll hemma hos Micke resulterade i att några olika öl konsumerades. Först ut var Leffe Blonde, en ljus belgisk klosteröl:

Tillverkare: InBev
Härkomst: Belgien
Styrka: 6,6% Vol.
Sort: Klosteröl/Ale
Systembolagets varunr:1659

När man häller upp Leffe i glas ser det ut som en ganska vanlig lager. Men det räcker nästan att lukta på den för att förstå att det är långt ifrån vardagslagern.

Leffe är en rätt trevlig, lättdrucken öl. Den är fyllig och har en väldigt frisk smak med fruktiga undertoner. Systembolaget kategoriserar den som en Ale, men den har inte mycket gemensamt med Ale från de brittiska öarna rent smakmässigt.

Visserligen har den en ganska markerad efterbeska som påminner lite om vissa brittiska Ale, men Leffe drar snarare åt trappistöl. Den har samma fylliga, kolsyrerika karaktär som många trappister, men är inte riktigt lika tung som till exempel Chimay eller Westmalle. Istället har den en väldigt mjuk och rund ton som gör att den är lättare att dricka som sällskapsöl än vad Ale eller trappistöl är.

Leffe Blonde: 7/10